Leiph Berggren - sidan 2

By Hamid Tehrani

Pro regime forces attacked Ghoba mosque in Shiraz while a pro reformist religious leader delivered a speech and prayed. Here are the photos in Behdabra blog.

Bloggen Wiseman’s Wisdom är en av landets största bloggar på försvarsområdet. Den anonyma bloggaren har kontaktat de sju riksdagspartierna samt sverigedemokraterna, piratpartiet och feministiskt initiativ med frågor om hur de ser på försvar- och säkerhetspolitiken. Och har fått svar från samtliga förutom, hittills, miljöpartiet.

Under fredagen har socialdemokraterna presenterat en ”Lex Jörg”, som en fortsättning på den rödgröna överenskommelse om sjukförsäkringen som presenterades i vintras.

I januari presenterade de tre rödgröna hur de ville förändra sjukförsäkringen, i en artikel på DN Debatt. Under fredagen presenterade Mona Sahlin och Ylva Johansson en ”Lex Jörg”, som en fortsättning på den överenskommelsen. Namnet kommer från den, medialt ganska uppmärksammade, läkare som efter en stroke anvisades att söka jobb på Samhall istället för att jobba deltid som läkare. Hela utspelet kom att hamna i skugga bakom diskussionen kring huruvida SVT gjort bort sig eller inte, när samma Jörg Teichert figurerade i torsdagens utfrågning av Fredrik Reinfeldt

Rent konkret pekar utspelet på ett antal förändringar i sjukförsäkringarna. Fasta tidgränser ska avskaffas och ersättas med individuella bedömningar. Den sjukskrivne ska inte längre prövas mot ”hela arbetsmarknaden” utan ”en verklig arbetsmarknad samt kunna få det stöd som krävs för att klara omställningen till ett nytt arbete, inklusive trygg försörjning under den tid som detta tar”, det ska gå att få sjukpenning på deltid och så vidare.

Tillför utspelet något nytt?
Nej, inte substantiellt. Innehållet är redan känt sedan den rödgröna överenskommelsen från i vintras. Det enda som tillförts är namnet ”Lex Jörg”, men i princip ingenting mer.

Varför nu?
De rödgröna, och kanske allra mest socialdemokraterna, går kräftgång i opinionsmätningarna och letar efter en game changer som kan vända på det hela. De vet att regeringen tidigare haft problem att försvara konsekvenserna av de genomförda förändringarna i sjukförsäkringen och tror sig förmodligen kunna tjäna på att det kommer upp på dagordningen igen.

Flipp eller flopp?
Svårt att säga. Häromdagen presenterade Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan siffror på vad som hänt med de som ”utförsäkrades” vid årsskiftet, siffror som rimligtvis inte bör tala till regeringens fördel. Å andra sidan kan människor dra sig den situationen som rådde innan 2006 till minnes, med höga sjukskrivningstal och en situation som i alla fall upplevdes som att den förpassade människor till passivitet.

Dessutom kan den eventuella postiva effekten för de rödgröna dras ner av den metadebatt som blev kring presentationen av utspelet. Vad visste SVT om Jörg Teichert innan utfrågningen? Spelade socialdemokraterna fulspel? Vem som visste vad exakt, kommer vi förmodligen aldrig få reda på. Men att det kommer att påverka bilden av utspelet kan vi vara ganska säkra på.

Hej,

Varför skrivs det alltid om Östersjöns miljö? Vi på Västkusten behöver samma miljödebatt.

Därför är jag glad att Anita Brodén och Lars Tyskling ställt material ur den senaste rapporten till förfogande till en gemensam artikel som finns i Kungsbacka största tidning idag den 3.9. lagom innan valet.  Här får ni den:

Folkpartiet arbetar för bättre havsmiljö!

Våra hav är hotade! Folkpartiet är det parti som under ett antal år haft den mest uttalade havsmiljöprofilen. Våra förslag blir nu verklighet genom regeringens miljöpolitik.

Ett tydligt sådant är förbud mot fosfater i tvättmedel. Ett annat är att en särskild Havs- och vattenmiljömyndighet stationeras i Göteborg. Den havsmiljöpolitik som nu börjar ta form måste utvecklas vidare och befästas. Havs- och vattenmiljömyndigheten måste få det helhetsansvar för vatten- och havsmiljöfrågor, inklusive fisket och sjöfarten. Det är angeläget med största möjliga lokala förankring i genomförandet och att havsmiljöpolitiken får ett internationellt genombrott.

Vi ser tre huvudsakliga uppgifter för havspolitiken framöver – stoppa övergödningen, få till stånd ett ekologiskt hållbart fiske och en höjd beredskap mot oljehotet.

I Sverige finns det 400 000 enskilda avlopp, varav många med gammal teknik och dålig rening. Vi anser att kommunerna har ett stort ansvar i detta arbete, både vad gäller inventering samt krav på åtgärder.

Jordbruket är den enskilt största svenska källan för tillförsel av kväve och fosfor varför vi anser att jordbruket på sikt bör omfattas av ett utsläppshandelssystem för kväve och fosfor utifrån ett tak på vad havet tål.

Vi vill anlägga och återskapa fler våtmarker som recipienter för naturlig rening av vattnet. Därigenom nås positiva sidoeffekter i form av ökad biologisk mångfald.

Situationen för Europas fiskbestånd är allvarlig genom överfiske men även miljöförstörelse. Risken för allvarliga och bestående balansrubbningar i de marina ekosystemen är uppenbara. Ett långsiktigt hållbart fiske inom biologiskt säkra gränser är grunden för en stabil och lönsam fiskenäring. Problemen med våra havsmiljöer måste snarast möjligt upp på EU-, riks och regionsnivå.

I Kungsbacka är situationen allvarlig enligt Vattenmyndigheten, som bedömt att ingen av kommunens kustvattenförekomster når god ekologisk status 2009. Därför måste vattenfrågorna snarast upp på Kungsbacka kommuns agenda för att komma in tidigt i planeringsprocessen.

Lars Tysklind, riksdagsledamot (Fp) för Västra Götaland

Anita Brodén, riksdagsledamot (Fp) för Västra Götaland

Ingrid Åkesson Hoffmann, kommunfullmäktige (FP) i Kungsbacka

Nu vet jag att Maud Olofssons man heter Rolf och att de brukar göra trevliga långresor tillsammans. Jag vet att hennes son heter Jan och att han är kreativ men var charmigt strulig som barn. Efter ett tag gick det upp för mig att hon har två barn till också. Jan är nog ändå favoriten.

Recension

Maud Olofsson
Ett land av friherrinnor – mina rötter, värderingar och drömmar för Sverige
Centerpartiet

Jag har lärt mig att hennes mamma, och mormor, och farmor – ja, snart sagt varje kvinna i stamträdet – är ”starka kvinnor”. (O, för egen del är förstås alla mina anfäder starka män. Inte en sillmjölke så långt ögat kan nå!) Men jag vet fortfarande inte riktigt hur och varför Centern svängde i kärnkraftsfrågan. Och hur partiet hanterade FRA-striden är ännu ett mysterium. Maud Olofssons nya bok, Ett land av friherrinnor, aspirerar på att ge en personlig bild av politiken. Då blir det väl på det sättet.

Understundom behandlar boken politik i mer konventionell mening, och tar upp inrikespolitiska frågor som stått i fokus för Centern under senare tid: LAS och arbetsmarknaden (s. 109–15), SAAB och industripolitiken (s. 124–), civilsamhället (s. 117–21). I de delarna serveras man en rätt habil politisk diskussion. Även om det inte står ett gnistregn om texten, håller resonemangen ihop och ger kött åt en Olofssons variant av Sverige-de-senaste-åren. Inga nyheter för den som hört centerledaren i debatterna, men en godkänd och läsbar sammanfattning av hur hon brukar tala om dessa frågor. Det saknas inte guldkorn. Unga är exempelvis inte främmande för att konkurrera med lägre löner:

De är uppenbart beredda att anstränga sig för det som borde vara en självklar ledstjärna för oss alla – att det är bättre att ha en fot innanför än båda utanför. Själv var jag nästan 40 innan jag fick ett jobb med en lön som liknade någonting. (s. 107)

Jag vill se den ungdom som lockas av den karriärutsikten. Hur som helst, de delarna av boken läste jag utan att göra ljud. Men boken innehåller ju så mycket mer.

Man får bilden av en ordinär svensk tant – ni vet, en sådan där som gissningsvis uppskattar Bo Setterlinds poesi, som gärna citerar Astrid Lindgren, känner sig en smula andlig inför åsynen av natursköna scenerier, och som i djupsinniga stunder reflekterar över att världen vore en bättre plats om vi alla vågade ”se varandra”, såg till att ”slå rot” och tog steget att ”fullt ut vara människa”. Det går förstås inte att tycka illa om den sortens damer, men det är svårt att uppskatta böckerna de skriver. Så ser receptet ut på en läsupplevelse med samvetskval.

I de personliga avsnitten, som är många och långa, har substansen i P1:s Tankar för dagen klätts upp i mäklarsvenskans livsstilsschabloner. Det är en värld av underbara ”trädgårdar helt utan prestationskrav” där man kan tänka på att alla barn är olika och att alla är bra på nått, medan man svänger ihop en härlig potatissallad med knölar från den egna täppan. Möter våren gör man kanske också, jag tappade koncentrationen emellanåt.

Klichéer av det slaget är mestadels ett tämligen oförargligt inslag i snabbt sammanvispade valrörelseböcker. Men ibland är de inte lika oskyldiga. Maud Olofsson fäster exempelvis stor vikt vid att ha vuxit upp under enkla förhållanden, vilket gjort henne både sparsam och påhittig. Hon har inte haft det lätt. För henne är politiken verkligen inte ett yrkesval, utan ett oförfalskat kall sprunget ur omsorg om landet och folkets frihet. Partiledaruppdraget var ett hedrande men också tyngande och skrämmande ok som lades på hennes axlar medan hon var en upptagen yrkeskvinna utanför den politiska sfären.

Den läsare som tror på bilden, torde tappa hakan när plötsligt Centerpartiets ordförande Thorbjörn Fälldin dyker upp på spännande kafferep i det Olofssonska barndomshemmet. Statsminister Fälldin ringer sedan titt som tätt till den enkla stugan för att få politiska råd. Pappa Olofsson visar sig nämligen vara landstingsråd. Maud Olofsson talar gärna om knoget på första tonårsjobbet, men talar mindre om att hon som nittonåring blev CUF-ombudsman och jobbade inom partiet sju år i sträck.

Olofsson talar varmt om dem som vågar vara motvalls. Tyvärr bestraffas ofta de som rakryggat står för impopulära uppfattningar. De borde behandlas bättre. Som läsare nickar man instämmande, tills det går upp för en att Olofsson syftar på sig själv. Man ska svälja bilden av partiledaren och vice statsministern som en uppkäftig underdog som vågar tala klarspråk till det förstockade etablissemanget. Jag frågar mig stilla om inte både en och annan längs Olofssons väg ser rollfördelningen som omvänd. Vilka erfarenheter har Fredrick Federley av Maud Olofssons stora uppskattning av egensinniga soloåkare? Det är fascinerande hur människor med makt så sällan kan se sin roll utifrån.

Genom hela boken pläderar Olofsson för ett öppet och nyfiket Entreprenörssverige. Den visionen är inte förenlig med främlingsrädsla. Den Stora Obehagliga Frågan denna valrörelse är Sverigedemokraterna. Envar har sin förklaring till partiets framgångar och sitt recept på hur de ska stoppas. Maud Olofsson är inte sämre. Hon varnar för att inte ta även misshagliga åsikter på allvar: ”främlingsfientligheten är nästan omöjlig att komma tillrätta med genom fördömanden” (s. 163). Man kan dock fråga sig om allvaret bakom den principen, när hon två meningar senare talar om dessa främlingsfientliga som rädda barn. Förklaringen till Sverigedemokraternas framgångar tycks, om man ska tro Olofsson, närmast bottna i något slags utbredd psykologisk utvecklingsstörning hos en besynnerligt stor del av befolkningen som råkat i patologisk otrygghet och allmän identitetslöshet. En air av 1980-talet sveper förbi när man som konkret bild av fenomenet sedan får läsa om ”rakade huvuden” och ”stora kängor”. Den där famösa debatten mellan Olofsson och Jimmie Åkesson blir plötsligt lättare att begripa.

Ett land av friherrinor är spökskriven av Anna-Karin Hatt, statssekreterare vid statsrådsberedningen, och hennes hälft Greger Hatt, tidigare Mona Sahlins talskrivare och nu ur garderoben utträdd som nykläckt centerpartist. De har gjort ett bra jobb så tillvida att man verkligen hör Maud Olofssons röst ljuda genom sidorna. Men det är till priset av en prosa som påminner om schlagertexter: jag får känslan av att det inte riktigt är meningen att jag skall läsa vad som faktiskt står där.

”En sjuk arbetsplats där chefen avlider och det ges utrymme för mobbning blev inte alls som Karin föreställt sig och som hon blivit lovad.” (s. 99)

Nähä. Reflexmässigt markerar jag upprepningar, anglicismer och stryker under när någon fötts med ”guldsked i mun” (s. 220), men jag slutar när jag inser att inte ens språkgranskaren orkade läsa så långt i manuskriptet.

Bokens baksidestext talar om hur en minister och partiledare tvingas göra svåra avvägningar. Tyvärr ser man lite av den varan i boken. Trygghet i stadsmiljön är ett aktuellt exempel på hur angelägna intressen kolliderar – kameran som identifierar rånaren kränker samtidigt integriteten hos gatuflanören. När Olofsson närmar sig frågan syns inga dilemman av det slaget. Där ordineras oförargliga ”täppor och odlingar så att den naturmänniska som finns i många av oss kan andas friskt” (s. 88). Att samma fridsamma ”gröna lungor” förvandlas till skräckinjagande våldtäktsbuskage när man går ensam hem från tunnelbanan ryms inte i bilden. Analysen av storstadsfrågorna blir oskuldsfull och banal.

Här och där skymtar man delar av den bok det skulle kunnat bli, om bara inte. Om bara inte valrörelse, om bara inte tidsbrist, om bara inte kravet på att behaga alla och därmed tillfredsställa ingen. Berättelsen om Olofssons faster kändes autentisk och var en hjärtknipande liten passage. Skildringen av den tvekan hon kände inför partiledaruppdraget var också läsvärd. Emellertid är poängen med valböcker att ge ut dem, inte att någon skall läsa dem. Det är väl på det planet de bör bedömas. Således:

Papperskvalitén i inlagan är fin. Formgivningen är god, typografin är trevlig, och pärmen har ett elegant relieftryck som förhöjer intrycket. Boken är prydsam i ställ och montrar. Dock är faktiskt inbindningen av mycket låg kvalitet. Det märker man om man läser.

DEBATT DAGENS SAMHÄLLE NR 26/10 

POLITIK. Det borde nu vara en anständighetsfråga för de politiska blocken att från och med nästa mandatperiod komma överens om att drastiskt minska på de skaror av heltidspolitiker som befolkar landstingens centrala administration. Varje landsting har en operativ ledning, som inte har något behov av en stor politikerstab inpå sig. 

By Prisha Bhoola

South African journalists are no strangers to the concept of censorship. During the days of apartheid, the government of the day used censorship as a tool to limit the truth about its policies and therefore effectively promote its own agenda. With the dawn of democracy came a constitution for a new South Africa which stated plainly, “Everyone has the right of access to any information held by the state. And any information that is held by another person and that is required for the exercise or protection of any rights.” Journalists in the new South Africa celebrated their new found freedom of speech.

Now, 16 years later, these much lauded freedoms are once again being threatened. The South African parliament is currently debating a “Protection of Information” Bill. This bill proposes to impose restrictions on access to government information and violators of the law would be punished with up to 25 years in prison. The bill would also set rules for those who reveal state secrets and leave it up to politicians to decide what should be defined as a secret.

In additional to the Protection of Information Bill is a proposal by the ruling African National Congress to set up The Media Appeals Tribunal which would be staffed with politicians. Some ANC politicians have proposed that the tribunal have the authority to impose jail time for journalists who go too far in reporting scandals.

CBS News asked Anton Harber, a former newspaper editor about these developments:

The implications are that there's a clampdown on the extraordinary freedom of expression we've had in this country since 1994. There's fear of giving that kind of power to parliament and to politicians to oversee media conduct.

South Africa’s top authors,including those who were banned under the apartheid regime, issued a joint statement against the proposed legislation saying,

denial of freedom of expression makes a mockery of the profession of journalism.

Fred Hatman goes further,

Whether you think that the South African media are doing a good job of reporting to us the facts of whether our country is being properly governed or not, a government that doesn’t hold itself properly accountable wanting to hold what should be an independent press accountable is just rotten. And, in my book, unconstitutional.

Peirre de Vos also questions whether the Media Appeals Tribunal would be constitutional. He concludes by stating,

there is very little that the proposed MAP could legally and constitutionally do that the existing Press Ombudsman or the courts cannot already do. This suggests that the members of Parliament will waste lots and lots of their time – time perhaps better spent attending to the concerns of constituents about potholes, trigger happy policeman, lack of toilets and running water and dysfunctional schools. The legislature will thus either pass a law creating a MAP that will not change anything, or it will pass a law creating a MAP that would be unconstitutional and therefore would be declared invalid by our courts.

Ayanda Kota, chairperson of the Unemployed People's Movement says the proposed bill will make even more impossible to expose corruption:

Had it not been for the Constitutional right of access to information, we would not have uncovered that the Zuma regime spent R1.5 billion of taxpayers money on luxuries. Some of the expenditure includes Lindiwe Sisulu’s purchase of a R7million Mercedes – Benz vehicle. Siphiwe Nyanda who spent R515 000 dining with girlfriends and boyfriends at different five star luxurious hotels. We would not have uncovered that Jacob Zuma’s son, Duduzane Zuma is heading for his first billion while Kgalema Montlante’s lover is also going for her first billion. Reporting on such issues will become even more impossible of a statutory Media Appeals Tribunal is set up.

Members of the South African National Editors Forum also responded to the proposed bill by forming a Coalition for Free Speech to

champion a collective drive by media, big business and civil society to amplify the importance of free speech as a pillar of our democracy and not just a matter which concerns media.

Now let’s look at the flip side of the coin. South Africa's former president Thabo Mbeki once said,

We in Africa can and do benefit from criticism, but we do ask that it should be based on accurate information and should be properly contextualized.

Some would argue South Africa’s media has also not come to the party in reporting news accurately and fairly. As the First Post reports,

Poor training and inexperience are endemic and clearly compromise standards in newsrooms. Unsubstantiated allegations and unchecked information substitute for facts in stories too often – as has been acknowledged by editors themselves.

Siyabonga Ntshingila says the South African media is its own worst enemy.

Pick up any newspaper and read their reporting on the issue. It’s all doomsday hysteria about the ANC looking to transport every journo in the country into Robben Island blindfolded and in shackles. Cheap, alarmist and misinformative.

He goes on to say,

It is very hard to argue against the tribunal when one views the current laissez-faire approach to fact-checking and ethics in (mostly) print media. In fact only the (very important) principle that the government should never be allowed to dictate terms to the press is about the only one that has been raised against the tribunal.

It remains to be seen whether the Protection of Information Bill will be passed and signed into law. Certainly, this chapter in South Africa’s history is one that will test the strength of her constitution and the resilience of her people. I shall leave you with Zapiro’s opinion on the matter:

Socialdemokraternas Sven-Erik Österberg har påstått att sjuka överläkare beordras att sortera skruvar på Samhall. Det är enligt Tidskriften Neo något som upprör Anders Ekberg, som är pressekreterare på Samhall.

– Det är en fördom att folk står här och sorterar skruvar. Vi håller på med tekniskt avancerad utrustning, monterar komplicerade maskiner och arbetar med fiberoptik, säger Ekberg.

– För oss på pressavdelningen handlar det ofta om att motverka och bekämpa fördomarna om våra medarbetare. Då hjälper det ju inte direkt när komiker och höga politiker fortsätter sprida just den sortens fördomar.

Vi andra kan bara konstatera att socialdemokraterna inte bara gör skillnad på folk och folk, utan också på arbeten och arbeten.

Neo DN SvD Ex AB GP

DEBATT DAGENS SAMHÄLLE NR 26/10

UNGAS VILLKOR. Tänk dig att ditt barn inte kan vara i skolan utan är hemma hela dagarna, i veckor, månader och till och med år. Så kan det vara, och så är det ofta, om du har ett barn som har Aspergers syndrom. Det beskrivs ofta som autism hos personer med normal eller hög begåvning, men utan de omfattande kommunikativa svå­righeterna. Symtomen visar sig också senare. 

DEBATT DAGENS SAMHÄLLE NR 26/10

ÄLDRES VILLKOR. I nr 25 föreslår två landstingspolitiker (M) från Värmland att kommunerna ska ges rätt att anställa läkare. Vi tycker att det är en spännande idé och vill se över om och hur kommunerna kan få göra det. Men vi vill också gå ett steg längre: De kommuner som önskar ta över hemsjukvårdens hela uppdrag bör ges möjlighet till det.

På besök i Sverige passar jag på att vandra runt bland valstugorna i lilla Sandviken. Trevlig stämning, trevliga valarbetare, en liten men ändå ström människor som kommer förbi utanför biblioteket och får sig en kaka eller ett äpple och litet valmaterial.

Min fråga: “så varför ska jag rösta på ditt parti?” möts med förvåning, och man börjar ofta litet trevande. Det är lokala partiarbetare som står framför stugorna och trots att de kan allt om lokalpolitiken så svävar de ofta på målet om politiken på riksplanet.

De har litet svårt att förklara de precisa skillnaderna mellan t.ex. Centern och Folkpartiet, men det råder inget som helst tvivel att Alliansen kommer att vinna. Orsaken är enkel. Medan Alliansen samspelar och har valstugorna tillsammans så ser jag inget samspel mellan de rödgröna där Vänsterpartiet håller till nere vid Systemet, ett par kvarter från de andra två partierna och Miljöpartiet finns i ena delen av gatan och sossarna i den andra.

Alliansen vet hur man vinner: röstar du på Mona så får du Lars Ohly som försvarsminister. Inga liknande personliga påhopp från de snälla Rödgröna.

Jag frågar Moderaterna om Afghanistan och de kallar fram den välmående och leende riksdagskandidaten Lars Bäckman vars leende snabbt blir ansträngt när han inser att han har en bråkstake framför sig. En bråkstake som inte som Lasse inser att Talibanerna är terrorister som hotar västvärlden och Afghanistans flickor, vilket är varför vi måste fortsätta kriget till slutsegern.

Han frågar om jag läser Carl Bildts blogg och jag svarar med att fråga om han läser min blogg. Bäckman verkar inte ens lyssna utan svarar att där kan jag läsa allt om vad Moderaterna vill i Irak. Jag svarar att om han läser min blogg så kan han läsa allt om vad den amerikanska fredsrörelsen vill i Irak.

De andra partierna säger alla “jasså, du kommer från Kalifornien” när vi pratar men inte Moderaterna, dom är totalt ointresserade, jag kunde säga att jag kommer från månen och dom skulle inte ändra en min.

Men förutom Moderaterna så är samtliga partiarbetare trevliga och t.o.m. KD framstår som något helt annat än den aggressiva högljudda amerikanska Kristna Högern.

Förvånansvärt nog vill ingen ha mitt namn eller min epostadress så att de kan skicka kampanjlitteratur. Det är USA-partierna mycket noga med att be om. Och inte heller räknar dom hur många besökare de får säger de. Allt sköts på lokal nivå

En trevlig och typiskt svensk introduktion till den svenska valkampanjen.

Det amerikanska valet är något helt annorlunda. Jag har då aldrig sett en enda valstuga någonsin, men man brukar gå dörr till dörr och knacka. Och som jag skrev tidigare så finns det ett enda parti som är nästan identiska mellan just Sverige och USA och det är Miljöpartiet.

Axplock från den nordiska pressen:

DN.se – Nyheter – Toppnyheter,SvD – Mest kommenterat,Aftonbladet: Sveriges nyhetskäl,GT: Nyheter,svt.se – SVT Opinion

Technorati Tags: Riksdagsvalet, Valet 2010, Alliansen Valet, Valet Socialdemokraterna, Valet Sverige USA

Svenska bloggar om: Riksdagsvalet, Valet 2010, Alliansen Valet, Valet Socialdemokraterna, Valet Sverige USA

There has a new surge in cases of harassment and censorship of journalists working for radio stations that have been outspoken in their criticism of the government since the June 2009 coup d'état.

Radio Uno, an educational station in the northern city of San Pedro Sula that has repeatedly criticised the regime, was forced off the air by an act of sabotage on the night of 30 August. It has since been able to resume broadcasting amid much tension. Its staff has often been the target of violence and acts of intimidation including, on one occasion, the release of toxic gas inside its premises.

Radio Globo journalists Carlos Paz and Oswaldo Estrada were attacked and beaten by police in the capital, Tegucigalpa, on 27 August while covering the use of force to disperse a demonstration by teachers. The police smashed their equipment.

Another Radio Globo journalist, Mayke Antúnez, has meanwhile been the target of threats and intimidation since July, according to the Committee for the Defence of Human Rights in Honduras (CODEH). Antúnez blames the intimidation on the interview she had with former de facto President Roberto Micheletti two months ago in which she dared to ask him about his administration's record on human rights and civil liberties.

These latest violations of the right to report news and information show that the post-coup political status quo continues to have a disastrous impact on media freedom.

The conditional release on 31 August of Col. José Arnulfo Jiménez, one of the officials responsible for the heavy-handed closures of Canal 36 TV, Radio Globo and Radio La Catracha at the time of the coup, does not bode well either. The three stations said they would appeal against this release, according to the Committee for Free Expression (C-Libre).

With nine journalists killed since the start of the year, Honduras continues to share joint status with Mexico as the western hemisphere's two most dangerous countries for the news media.

(Photo: Revistazo)

och det är så djävla bra! Måste man ha hört den rena versionen av sången för att fatta hur bra det är när de spelar falskt?

Karin Rebas: Vinni Puh goes visiting (ryska Nalle Puh, med engelsk text!)

Johanna Lärkner: Rysslands populäraste Karlsson

Johanna Lärkner: Stjärnhundar (om modern rysk barnfilm om rymdhundarna Lajka, Belka och strelka)

Lindrig huliganism: Tre videos med Zemfira

Lindrig huliganism: Rysk pop! Nitton låtar att börja med

Lindrig huliganism: Rysk pop – det kan bli hur stort som helst

Lindrig huliganism: Rysk pop – det kan bli hur stort som helst 2

Lindrig huliganism: Startpaket för den som vill lära sig ryska på nätet

Klicka på bilden.

Det är svårt att tänka sig världen utan papperstidningarna. Lenin med en kaffemugg på ett kafé i Zurich framför en hög med tobaksluktande kaffesolkiga borgerliga tidningar och en tyst Krupskaja i ett hörn, stickande balaklavahjälmar till den kommande revolutionen, miljoner välmående svenskar vid frukostbordet med DN och SvD, min koleriske morfar, gammelkommunisten, raglande runt i köket, helt dränkt i gammal kall borscht, framför sin oundvikliga Pravda, vrålande sitt bifall till Chrusjtjovs senaste artikel om det sovjetiska jordbrukets sensationella framsteg i västra Kazakstan i början på 1950-talet, så att grannarna bultade i taket.

Mathew Ingram skriver på Gigaom om en spännande ny webbsajt som kommer att skaka om i tidningsvärlden: Let a Thousand Personalized Newspapers Bloom

I wrote recently about Paper.li, a service from a Swiss company called Small Rivers, which pulls in your Twitter stream and extracts any links shared by those you follow, then displays those links in a newspaper-style format. (The company was recently funded by Kima Ventures, whose co-founder bought the French newspaper Le Monde.)

Dvs ta ett antal Twitter-flöden, aggregera dom och plocka sen ut de länkar som flödena innehåller och gör dom tillgängliga i tidningsformat till läsaren. Så om jag t.ex. följer senaste filmstjärnenytt i Hollywood, jordbruksnytt från Ångermanland (vem gör inte det) eller lokalnytt från borttynande svenska småstäder som Hofors, så kan du lätt skapa din egen specialdesignade elektroniska tidning just om dom sakerna, timme för timme, genom att utnyttja olika Twitterflöden.

Det här liknar Silicon Valleys omskrivna Flipboard, och jag måste erkänna att jag ännu inte riktigt vet skillnaden. Är det någon som har koll på det här så säg gärna till.

Kolla själva på Paper.li och kolla också Flipboard. Det är så här vi kommer att konsumera nyhetsmedia i framtiden, t.o.m framtidens revolutionärer.

Axplock från den nordiska pressen:

digi.no,digi.no,ITavisen.no,ITavisen.no

Technorati Tags: Bloggy.se, Facebook, IT, Mikrobloggar, Silicon Valley, Social Web, Tweetbeep, Twitter, Web 2.0, Microblogging, Bloggar, Bloggar i USA, Bloggosfären i USA, Paper.li

Svenska bloggar om: Bloggy.se, Facebook, IT, Mikrobloggar, Silicon Valley, Social Web, Tweetbeep, Twitter, Web 2.0, Microblogging, Bloggar, Bloggar i USA, Bloggosfären i USA, Paper.li

As millions of Pakistanis continue to suffer from the flooding that has hit a fifth of the country, journalists' organisations and media support groups are stepping up their efforts to help news media and journalists in the affected areas.

Reporters Without Borders has provided financial support to three independent newspapers – Shamal, Salam and Chand – in one of the worst-hit areas, the Swat valley, where the electricity supply was cut off 29 July, including in Mingora, the base of the valley's leading media.

To be able print issues and satisfy the population's vital need for news and information, these newspapers have had to use generators that consume a lot of fuel. This has resulted in a major increase in their production costs.

“Keeping the presses going with a generator is expensive but publishing the newspapers and continuing our work of reporting the news is more important,” Shamal editor Ghulam Farooq told Reporters Without Borders. “As provincial newspapers, we get less advertising than national ones and yet our production costs have increased in August,” he added. “Reporters Without Borders is the first organisation to give us support,” Salam editor Qasim Yousafzai said.

This assistance was made possible by the EU's European Instrument for Democracy and Human Rights (EIDHR), of which Reporters Without Borders is a beneficiary. It was handed over to the three newspaper editors in Mingora by a Reporters Without Borders representative.

Independently-reported news is crucial for people who have been affected by a crisis or disaster. “Long live independent media,” residents of the remote Atror valley chanted when it was visited by a group of Pakistani journalists, including the Reporters Without Borders correspondent, for the first time since the start of the flooding. “We need your help in letting the world know what is happening to us,” said Muhammad Ayaz, 24, one of the victims.

You can make a donation towards Reporters Without Borders' efforts to help Pakistani news media: http://en.rsf.org/secure-on-line-do...

The Pakistan Federal Union of Journalists has launched a special fund for journalists who have been hit by the flooding. Donations can be sent to: Pakistan Federal Union of Journalists (PFUJ) Account No. 25574 National Bank of Pakistan, Corporate Branch, Super Market, Islamabad, Pakistan.

The BBC's Infoasaid (Information As Aid) service is broadcasting emergency radio programming in Urdu that provides flood victims with information about aid distribution. A project between BBC World Service Trust and Internews. More information: http://www.bbc.co.uk/worldservice/t...