Leiph Berggren - sidan 2

Ett nytt parti – Muutos (Förändring) – kommer snart att registreras i Finland, där det är val våren 2011. Partiet ser som sin viktigaste uppgift att bevaka finländarnas intressen och anser bland annat att invandring ska berika Finland ekonomiskt. Om yttrandefrihet konstaterar det blivande partiet följande (ur partiprogrammet):

Yttrandefriheten ska inte gälla bara sådana uppgifter och åsikter som man förhåller sig positivt eller likgiltigt till, eller som anses vara ofarliga. Yttrandefriheten gäller även sådana meddelanden som kränker, chockerar eller stör staten eller en del av dess befolkning. En sådan tänkande är en grund för ett öppet, pluralistiskt och demokratiskt samhälle.

Det kom ett mejl med begäran om svar. Jag svarade, men det returnerades med denna information:

550 Requested action not taken: mailbox unavailable
550 5.1.1 User unknown
503 Need Rcpt command

Eftersom det inte går att svara via mejl så svarar jag här på bloggen – för att det kanske kan ha intresse också för andra:

Du verkar ha en mycket intressant hemsida. Men jag känner mig lite osäker. På startsidan står det överst ”Ord och begrepp på asyl- och migrationsområdet”. Är det ett debattforum om integrationsfrågor, eller kan man bidra med inlägg på allehanda områden?

Om du har tid och möjlighet att svara så är jag tacksam.

Mitt svar:

Det är ingen hemsida, det är min blogg. Och det är inget debattforum, utomstående kan inte delta eller bidra på något sätt.

Under ”Kategorier” i vänsterspalten ser du olika rubriker; jag skriver inte enbart om asyl- och migrationsfrågor, även om det blir rätt mycket om dem eftersom jag har kunskap och erfarenhet på området.

När det gäller den lilla rutan om ”Ord och begrepp på asyl- och migrationsområdet” så ser du kanske att där står: “Journalister och andra som skriver om asyl- och invandringsfrågor, LÄS HÄR! Och här: Klargöranden. Det är alltså, som jag tycker framgår med ganska stor tydlighet, en uppmaning till dem som skriver (och talar) om dessa frågor, att bekanta sig med vokabulären på asyl- och migrationsområdet så att de använder korrekta uttryck för olika företeelser.

Den här texten från den 4 september 2006 är fortfarande rykande aktuell och lika sann idag som då. Tyvärr.

Det svenska samhället är uppbyggt så att om man till äventyrs har tillgångar – pengar eller begåvning – skall man inte kunna göra något med dem, för då blir det orättvist. Utom när det gäller idrott och musik, förstås, där är begåvning fint.

Läs hela texten  här.

Vänsterpartiet meddelar i ett pressmeddelande att en rödgrön regering ”avser införa Europas mest humana migrationspolitik”. Partiet meddelar:

Lagen kommer att ändras på i stort sett alla punkter som Vänsterpartiet krävt de senaste åren, beslutsprocessen i asylärenden göras mer öppen och rättssäker och Sverige skall i EU verka för en ny och human politisk inriktning.

Vänsterpartiets flyktingpolitiska talesman meddelar också att:

Vänsterpartiet kommer att fortsätta kämpa för en flyktingamnesti och jag är övertygad om att vi kommer att kunna få ett tydligt beslut om att alla – också asylsökande och papperslösa – skall få vård på lika villkor redan nästa år.

”Human migrationspolitik”? Vad betyder det, egentligen? Att alla/vem som helst ska få uppehållstillstånd – oavsett om de har behov av skydd, om vi ens vet vilka de är eller varifrån de kommer, om de tagit sig in i landet illegalt eller trotsat lagen och stannat kvar när de fått avslag på sina asylansökningar? I så fall: är det fri invandring som Vänsterpartiet utlovar, om de Rödgröna vinner valet? Har de Socialdemokraterna med sig i detta?

Vänsterpartiet måste få ett starkt mandat av svenska folket för att radikalt kunna ändra på lagen, som de säger. Det måste givetvis vara folkets uttryckliga vilja – så länge Sverige inte är en vänsterdiktatur – om man ska kunna bevilja uppehållstillstånd åt personer som redan prövats rättsligt och befunnits inte ha rätt att stanna (det, som V och andra felaktigt kallar ”amnesti”) samt låta alla som kommit hit på olika viseringar och stannat kvar efter att viseringstiden gått ut, d.v.s. vistas här illegalt, få uppehållstillstånd. Dessa åtgärder kommer ju att bekostas av  dem som arbetar och betalar skatt, och att införa i princip fri invandring med full försörjning, bostäder, utbildning och vård åt alla som vill slå sig ner här är en så pass omvälvande samhällsförändring att det parti som vill införa något sådant som sagt måste ha ett starkt mandat av folket för att kunna göra det.

Sådana här utspel är i mitt tycke oansvariga. Sverige har i demokratiskt samförstånd ganska nyligen gjort ändringar i utlänningslagen och asylprocessen, bland annat har ett domstolsförfarande införts och arbetskraftsinvandring blivit möjlig. Man kan inte ändra lagar och system vart fjärde eller ens vart åttonde år, det måste finnas en stabilitet och trygghet som gör att folk vet vad som gäller. Vänsterpartiets ”löften” kan givetvis inte infrias utan folkets stöd och utan att de andra partierna i den rödgröna koalitionen är med på att riva upp vad de nyligen varit med och bestämt. Vänsterpartiets ”löften” är orealistiska och oansvariga.

I Finland förbereds en ändring i ordningslagen gällande behandlingen av de rumänska romerna.  Inrikesministeriet ska komma med konkreta förslag redan före september månads utgång.

Antalet tiggare har fyrfaldigats i Finland de senaste två åren. Inrikesministeriet vill  åtgärda situationen och förbättra den allmänna ordningen och säkerheten.

Redan i dag ger dock både finländsk lag och EU-lag förutsättningar för att utvisa EU-medborgare som inte har registrerat sig som arbetssökande.

Inrikesministeriet informerar:

Tiggeriet i Finland ökat, i synnerhet i de större städerna i södra Finland. I närheten av de personer som fredligt tigger har det kommit personer som gör sig skyldiga till små brott och annat störande beteende. Att tiggeriet blivit vanligare och aggressivare har inte främjat människornas trygghetskänsla. Det har även uppkommit saker som ger anledning att misstänka att tiggande personer utnyttjas av brottslingar.

I sin mellanrapport förordade en arbetsgruppen, som har till uppgift att utreda eventuella behov a att göra ändringar i ordningslagen, att ”tiggeri på allmän plats bör förbjudas”. Arbetsgruppens utgångspunkt har varit att ökat tiggeri på allmän plats inte är ett fördelaktigt eller gynnsamt fenomen för det finländska samhället och dess utveckling:

Finland kan med beaktande av allmänna principer om mänskliga rättigheter överväga att förbjuda tiggeri utifrån nationella utgångspunkter. Av EU‑länderna ingår förbud mot tiggeri i antingen den nationella eller den regionala lagstiftningen i t.ex. Danmark, Österrike, Storbritannien, Luxemburg och Spanien. I Irland behandlas ett lagförslag om förbud mot tiggeri som bäst av parlamentet. I Norge pågår liksom i Finland en offentlig diskussion om att förbjuda tiggeri i lagen.

Om man inte tar tag i olika störningar och brottslighet kan man enligt arbetsgruppen skapa en grund för mer omfattande och allvarligare brottslig verksamhet. Om Finland anses vara ett gynnsamt land för att utöva tiggeri kan det hända att det skapas förutsättningar för ökat tiggeri eller ökad brottslighet från tiggarnas ursprungsländer.

Ett beslut om vad arbetsgruppen förespråkar gällande en ändring i ordningslagen, kommer alltså senast den 30 september.

© Denna blogg. Vid citat, länka alltid till detta inlägg!

Journalister och andra som skriver om asyl- och invandringsfrågor, LÄS HÄR! Och här: Klargöranden.

Vid ett seminarium den 2 september i HSB:s regi berättade tidigare vice finansministern och riksdagsledamoten i 20 år, Arja Alho, SDP = (motsvarigheten till SAP) från Finland om hur hon var med och införde RUT- och ROT-avdraget för tio år sedan. I Finland heter det ”kotitalousvähennys”, som ordagrant betyder ”hushållsavdrag” och som omfattar både det som kallas RUT och det som kallas RUT i Sverige. Sedan 2009 ingår även IT-tjänster.

Linda Tirkkonen och Arja Alho

Arja Alho, som numera är chefredaktör för tidningen Ydin, var alltså vice finansminister i den regering som införde hushållstjänstavdraget. Den regeringen bestod av: SDP, Samlingspartiet (motsv Moderaterna), De Gröna, Vänsterförbundet och Svenska Folkpartiet (alltså Finlandssvenska Folkpartiet). En viss debatt kring hushållstjänstavdraget förekom, men långt från den som pågått – och pågår – i Sverige. Arja Alho var en aning irriterad och helt oförstående inför svenska SAP:s njugga och nedvärderande attityd gentemot kvinnor (som det oftast handlar om) som städar vitt och har ett riktigt jobb i stället för att antingen leva på bidrag eller jobba svart med all den osäkerhet det innebär. Den regering Arja Alho ingick i (i Finland sitter alla möjliga partier i regeringen: från vänster, mitten och höger) bestämde att den svarta ekonomin skulle minska och man valde att införa avdraget som nu har funnits i tio år och är helt accepterat och oifrågasatt i Finland. Här ett kort klipp där Arja Alho säger bland annat ”visst var det tungt många gånger i början” men att ingen (i Finland) numera underskattar de kvinnor som städar:

Linda Tirkkonen, som tillsammans med sin man Pasi driver Lindan Kotipalvelu (Lindas Hemtjänst) sedan 2004, berättade att deras anställda har bra löner och kan välja själva hur mycket eller lite de vill jobba. Utvecklingen för Lindan Kotipalvelu har varit fantastisk, och omsättningen fortsätter att öka – klicka på bilden för att förstora den! Det finns planer på att utvidga. Till Sverige! Linda och Pasi jobbar hårt och är vana att ta risker. De oroar sig inte i onödan, säger Linda.

Här är ett kort klipp med Linda:

Från HSB:s sida talade förbundssekreteraren Pernilla Bonde, som bland annat berättade att de infört bonära tjänster för sina boende, tack vare RUT-avdraget. Om RUT-avdraget skulle tas bort skulle det drabba många av HSB-boende, som nu vant sig vid de tjänster som de erbjuds. Så här både skriver och säger Pernilla Bonde:

En viktig del av boendemiljön är den service och de tjänster som finns att tillgå i anslutning till bostaden. Behovet av hjälp i hemmen ökar. Det uppskruvade tempot i arbetslivet gör att många har svårt att få tiden att räcka till. Många småbarnsföräldrar är heltidsarbetande och har behov av avlastning. Samtidigt ökar antalet äldre som behöver hjälp och stöd för att kunna bo kvar hemma.

De rödgröna har i valrörelsen sagt att de vill avskaffa RUT-avdraget. Om RUT avskaffas kommer kostnaden för att köpa bonära tjänster att öka dramatiskt, vilket riskerar att strypa den positiva utveckling som skett. Åter blir det bara de med tjock plånbok som får råd att anlita hjälp.

Självklart ska RUT- och ROT-avdragen vara kvar! Dessutom kan Sverige ta efter Finland och även införa avdrag för IT-tjänster. Människor får hjälp, människor får vita jobb – det finns inga nackdelar. Fråga Finland!

Jag har skrivit om det i åratal, i många, många inlägg under kategorirubriken Asyl& Migration här på bloggen och annorstädes: journalister – men också politiker och andra – rapporterar och informerar ensidigt och med en märklig ”tycka-synd-om”-attityd när det handlar om asylsökande och migrations- och integrationsfrågor. Riksdagsledamöter agerar i strid med sina egenstiftade lagar och stjälper därmed mer än de hjälper: de undergräver människors tillit och tilltro till dem själva som folkets företrädare och människor undrar varför lagar inte behöver följas. För om utlänningslagen inte behöver följas, vilka andra lagar behöver då inte heller följas?

Nu har Lars Åberg, fri skribent, också skrivit om det (på DN Debatt) som jag själv, ett antal andra bloggare och en och annan insatt journalist samt ett antal miggor, socialsekreterare och några vårdare vid hem för s.k. ensamkommande minderåriga (ofta betydligt äldre än 18 år och med osanna asylhistorier) fört fram genom åren. När jag läser Lars Åbergs artikel är det som att läsa det jag själv så många gånger har sagt och skrivit och som klingat för döva öron och förbigåtts med tystnad bland journalister, politiker och folk i ”asylindustrin” (som ju inte vill såga av den gren de sitter på). Lars Åberg skriver bland annat:

Fortfarande kan man höra folk tala om ”våra invandrare”.

Min kommentar: Jag har otaliga gånger påtalat det nedvärderande och arroganta i att tala om oss invandrare – varav jag är en – som ”våra invandrare”! Som om vi var husdjur, precis som Åberg talar om i rubriken till sin artikel.

Och är mediebilden sämre än verkligheten? Journalistiken har nog snarare en tendens att leta efter ljuspunkter just för att undvika att framstå som fördomsfull. Socialtjänstens nuvarande chefsgeneration var när den var ung närvarande i den offentliga debatten, men socialarbetarna har nu väldigt länge tigit om uppväxtvillkor och maktstrukturer i besvärliga stadsdelar och när lärarna i Malmö i våras började prata offentligt om sin orimliga undervisningssituation var det en lång tids lagrad tystnad som brast.

Min kommentar: Rapporteringen om asylsökande är ofta oerhört ensidig, tendentiös och okunnig. Rubriker som: X riskerar att utvisas, är i 99 fall av 100 felaktiga. Har man fått avslag på sin asylansökan i två instanser (ibland i tre) varav en är en domstol, då riskerar man inte att utvisas, man ska avvisas (som termen numera lyder). Men genom att tala om ”riskerar” skapar journalisterna en vision av att det håller på att ske ett övergrepp och allmänheten får en helt felaktig bild.

Emotionella omskrivningar – de ensamkommande flyktingbarnen, de papperslösa, hela det urholkade flyktingbegreppet etcetera – avslöjar en ängslan för att diskutera de problem, som väldigt många av oss ändå förr eller senare konfronteras med i skolan, i vården, på gatan.

Min kommentar: Om detta har jag skrivit hundratals inlägg under Asyl&Migration och under flera månader har information om ord och begrepp på asyl- och migrationsområdet legat högst upp på min blogg. Sverige är unikt bland EU-länder när det gäller att slå blå dunster (eller vilken färg de nu har) i ögonen på folk. Men folk har numera tillgång också till bloggar och till utländska medier och kan börja bilda sig egna uppfattningar. Folk är inte dumma, allt fler inser och förstår att de är grundlurade av tidigare nämnda journalister, politiker och aktörer inom asyl-, migrations- och integrationsindustrin.

När ska också svenska medier börja rapportera allsidigt och korrekt om asyl-, migrations- och integrationsfrågor? När ska svenska riksdagsledamöter och andra aktörer på asyl-, migrations- och integrationsområdet börja tala klarspråk och rapportera allsidigt och osentimentalt om dessa samhällsavgörande frågor?

Socialrådet Timo A Tanninen, Finlands ambassads höll till Veikko på hans 90 årsdag (på finska). / Sosiaalineuvos Timo A. Tanninen, Suomen suurlähetystö, puhui Veikolle hänen 90-vuotispäivänä.

Veikko Virtanens 90-årsdag firades med pompa och ståt i den fina festsalen på Suomikoti (Finlandshemmet). Vackra bordsdekorationer  de finska färgerna blått och vitt, prydde borden Tårtorna var färgstarka och fruktiga och prydda med ”Veikko 90 v” på marsipanband. Till kaffet, som serverades av Suomikotis fina personal till alla boende och andra gäster, bjöds förutom tårta också på Baileys.

Darya och Månskensorkestern spelade flera låtar, bland annat Hiljainen kylätie.  När de sjöng och spelade Pieni Sydän (”Ett litet hjärta”, här med Sakari Kuosmanen), rann tårarna nerför Veikkos kinder. Darya sa, mellan låtarna, att fet här var en unik dag, en fantastisk dag och att hon och orkestermedlemmarna.

Socialrådet Timo A Tanninen från Finlands ambassad överräckte som officiell gåva en vacker blåvit bordsflagga och en rolig ljudbok eftersom han förstått att Veikko är ”huumorin miehiä”, en man med humor. Socialrådet häll också ett mycket fint tal, där han framförde officiella gratiulationer från ambassaden och berättade att såväl Finlands president som flera ministrar följt Veikkos öde och att hans kamp inte varit förgäves utan kommit och kommer även andra till del. I talet hyllade Timo A Tanninen också Veikkos son Pentti för hans envetna kamp för sin far genom att han först överklagade Vaxholms kommuns beslut till domstol och sedan, samtidigt, tog emot den hjälp som många andra erbjöd:  Uutiset som gjorde Veikkos öde känt, Mikko Viitala som agerade direkt, mig själv som varit med hela vägen i kampen och alla andra som stöttat Veikko på olika sätt.

Ett starkt och synligt bevis för hur livet och livsglädjen återvänt hos Veikko sedan han kom till ett riktigt hem, Finlandshemmet, kan man se bevis på här på bilden där Veikko dansar vals med Suomikotis föreståndare Katriina Åberg, till tonerna av en smäktande vals framförd av Darya och Månskensorkestern!

Alla som sett den håglösa, magra, genomledsna och sorgsna Veikko sittande på sängkanten på Cyrillus i Vaxholm (läs och se filmklipp på bloggen En sista kamp) kan här se bevis för vad en god stämning, härlig personal, självbestämmande och respektfullt bemötande betyder för en människa! Här nedan finns både bild, ljud och text till den otroligt välskrivna, roliga, oerhört finska hyllningsdikt som Pertti J Koistinen, en av de enastående medlemmarna i Facebookgruppen Veikko vs Vaxholm och aktiv i arbetet med att få Veikko flyttad från dödens väntrum Cyrillus  till livets ljusa boning Suomikoti (Finlandshemmet). Tyvärr går denna dikt inte att översätta så att den på minsta sätt skulle göra rättvisa åt Perttis verk, varför det endast finns på finska. Så här blir det lite ojämlikt: endast de som behärskar finska kan njuta av Perttis dikt. Ni andra ska veta att den fick oss alla i festsalen både till rungande skratt och till tårar i ögonen.

Veikko 90 vuotta, sodassa ja rauhassa

Jo nuorna miesnä lähdit Veikko, sotaan ensi kerran
ja päätit antaa kaikkesi, siel’ yhden miehen verran

Niin vuodet kului Karjalassa, ohi vieri talvet, kesät
tuli tutuks’ tykin kumu, kranaatit tulipesät

Sit’ maahan vihdoin saatiin rauha, pois pojat saapui kotiin
jäi naulakkoon jo verikauha ja kammo kaikkiin sotiin

Vei rauha sinut mennessään, sit’ viimein Ruotsin maalle
jäi taakse Suomen tasavalta, hurraa nyt kuninkaalle!

Näin loppui Veikon sotareissut, niin ainakin hän luuli
kun paljon, paljon myöhemmin, hän jotain muuta kuuli

Oli työt jo tehty valmiiksi ja koitti levon hetki
laukut, vaatteet pakattiin, alkoi Cyrilluksen retki

Niin loppui taasen rauhan aika, tuli pian paha mieli
vaikk’ Veikko kuinka yritti, ol’ kaikill’ vieras kieli

Hän istui sängyn laidalla ja olo oli ventti
vaan apuun riensi jälkipolvi, nyt sotaan ryhtyi Pentti

Hän yksin ensin kahakoi, ei päässyt puusta pitkään
ei vallanpitoon Vaxholmin, purreet aseet mitkään

Vaan sitten tuli Uutiset ja teki oivan jutun
jo saman illan aikana sai Veikko monen tutun

Ja Merit, Mikko avasivat, ihan uuden ajan
sai Veikko oman facebook-sivun, yhä useamman kannustajan

Viel’ pyristeli kunnanjohto, ei antanut se peri
vaikk’ apuun riensi Tarja, Astrid ja muukin ministeri

Mutt’ pikkuhiljaa nähtiin taas, ken kykeneepi sotiin
kun heinäkuussa Veikko sitten saapui Suomikotiin

Vasta nyt se alkaa elämä, näin Veikko itse lupaa
kun suomineitoin hoivassa hän pitää omaa tupaa

Ei pääty tähän tarina, se jatkuu vielä pitkään
ei riitä onnentoivotuksiin, sanat oikein mitkään

Nyt nosta malja ylös Veikko, on tämä päivä sinun,
vaan pieni osa reissustasi, on kaunis muisto minun

- ja tarina jatkuu; vielä istuskelee monta veikkoa yksinäisenä sängyn laidalla täällä ruotsinmaalla, kuulumisiin, näkemisiin!

är skriver Tiina Kantola igen från regionen Kurdistan i norra Irak, där hon nu bott i drygt 1,5 år. Hennes många tidigare texter finns här, och här är hennes hemsida). Här på bloggen ger hon glimtar ur sitt liv och om sina intryck av hur det är att leva och arbeta i Erbil, norra Irak (irakiska Kurdistan).

Idag skriver hon apropå min kolumn i Svenska Dagbladet – För lite om svenska valet på tv i Irak– följande:

Val i Sverige 2010  – Sverige breder ut sig utomlands

När förhandsröstningen i svenska riksdags-, landstings- och kommunalvalen nu börjat och det mesta är välorganiserat i demokratisk anda, minns jag valet i Irak i mars i år. Som internationell oberoende valobservatör i irakiska Kurdistan var mitt uppdrag att notera och rapportera eventuella fel och brister i genomförandet i ett antal vallokaler i Kurdistan under själva valdagen (se länkar till Tiina Kantolas valobservatörsrapporter nedan. Min anm). Den NGO (icke statlig frivilligorganisation) som jag frivilligt jobbade för under valdagen hade över 3000 valobservatörer i hela Irak, varav ett fåtal internationella.

Enligt den internationella rapporteringen lyckades Irak relativt väl med att genomföra fria och demokratiska val 2010, men har fortfarande mycket att trimma in i valförfarandet. Det tar tid att lära sig demokrati.

I Sverige är det väl knappast någon som ifrågasätter korrektheten i valförfarandet. Valmyndigheten är en gigantisk apparat och vi är trygga med det. Sverige har haft lång tid på sig att bygga upp sin demokrati.

När Sveriges utrikesminister Carl Bildt invigde det svenska honorärkonsulatet i Erbil i irakiska Kurdistan i år, sa han att ”vi håller på att etablera ett litet Sverige i Kurdistan”. Han syftade på de många svenska medborgare med irakiskt ursprung som återvänt till Kurdistan.

Nu kan ”det lilla Sverige”, inte bara i Kurdistan utan i hela Irak, för första gången i världshistorien rösta på plats i de svenska valen. Utlandssvenskar i Spanien, Thailand och andra länder gör det enligt väl inarbetade rutiner, så där är det inget nytt. Men en stor grupp helt ny sorts ”utlandssvenskar” som ska rösta i Irak är något helt annat.

Det officiella Sverige bör se till att de nya svenskarna i förskingringen (i Irak) får information om att de nu kan förhandsrösta på tre platser i Irak; ambassaden i Bagdad, konsulatet i Erbil och på ett hotell i Suleimaniya. Alla jag talar med, såväl svenskar, irakier som kurder säger att den informationen måste gå ut på TV för att nå alla.

Sverige ska inte bara öka exporten till Irak med hjälp av invandrare härifrån, utan också utgöra ett gott exempel på en fungerande demokrati.  Att nå och inkludera de nya svenskarna i Irak är en ny utmaning för Sverige.

Tiina Kantolas rapporter inför, under och efter valet i Irak den 7 mars 2010:
Tiina Kantola – valobservatör i Irak av egen kraft – 26 februari 2010
Tiina Kantola i Erbil inför det kommade valet i Irak – 3 mars 2010
Tiina Kantola rapporterar  igen inför valet i Irak den 7 mars – 4 mars 2010
Tiina Kantolas fjärde rapport från Erbil inför valet i Irak – 4 mars 2010
Intervju med Tiina Kantola i Sisuradio – 5 mars 2010
Tiina Kantolas femte valrapport från norra Irak – 7 mars 2010
Tiina Kantola: Valdagen i Irak den 7 mars – 8 mars 2010
Tiina Kantola om kvinnor i det irakiska valet – 12 mars 2010

Läs dessa två texter som belyser hur svart och vitt det är. Samtidigt.

”…och när de avvisas så ska de inte skylla på några andra än sig själva” – 28 augusti 2010
Om nya ”utlandssvenskar” – 30 augusti 2010

Läs först inlägget Finland: Bedrägerimisstankar kring somaliska familjeanknytningsärenden.

Migrationsminister Astrid Thors presenterar skärpningar i samband med asylsökandes familjeåterförening. Hon föreslår att de som söker sig till Finland ska avkrävas biometriska pass med fotografi och fingeravtryck. Det berättar tidningen Helsingin Sanomat – den 30 augusti.

Som det ser ut idag kan tjänstemännen som utreder somaliers ansökningar om familjeanknytning inte försäkra sig om de sökandes identitet. I Sverige har man redan infört passkrav och det har gjort att antalet ogrundade ansökningar minskat.

Migrationsminister Astrid Thors anser att det är minoritetsombudsmannens sak att utreda om det är möjligt att somaliska flickor hämtas till Finland för att bli hustru nummer 2 eller pigor. Tidningen Helsingin Sanomat har tidigare berättat att inrikesministeriet misstänker bedrägeri när det handlar om ansökningar för ”fosterbarn”.

Riksdagen har krävt en förklaring av regeringen om hur familjeanknytning till asylsökande hanteras, men enligt Thors har inrikesministeriet inte resurser att göra en sådan utredning.

Migrationsverkets överdirektör Jorma Vuorio berättar, att Finland är det land som får ta emot flest somaliska fosterbarnsansökningar i förhållande till sin folkmängd i hela Europa. Också hans nordiska kollegor bekräftar att detta är ett finländskt fenomen.

Finland verkar nu råka ut för samma sak som Sverige redan upplevt under lång tid (men inte verkar ha tagit itu med): bedrägerier i s.k. anknytningsärenden – speciellt vad gäller asylsökande somalier. Ansökningarna om familjeåterförening har ökat mycket kraftigt och man misstänker fusk i samband med dem. Enligt Helsingin Sanomat – Maahanmuuttovirasto ruuhkautunut somalilaisten kasvattilapsihakemuksista – misstänker Inrikesministeriet att en del av somaliernas ansökningar är ogrundade.

Ansökningarna ökade i början av året eftersom många ville att deras ärende skulle tas till behandling innan förändringarna i utlänningslagen trädde i kraft i början av augusti. Migrationsminister Astrid Thors:

Skärpningen gör att den som ansöker om familjeåterförening inte nämner alla sina släktingar i hemlandet på sätt och vis ”för säkerhets skull”.

De misstankar som väckts på Inrikesministeriet handlar bland annat om den skeva könsfördelningen bland de fosterbarn som familjerna vill ha till Finland: hela 70 procent av fosterbarnen i 13-17-årsåldern var flickor.

Enligt Helsingin Sanomat har man på Migrationsverket fått höra farhågor om att somaliska flickor tagits till Finland för att arbeta som pigor eller giftas bort. Enligt ansökningarna har nästan alla familjer numera plötsligt ”fosterbarn”, medan det för några år sedan var ovanligt…

I min kolumn i Svenska Dagbladet (30.8) med rubriken För lite om svenska valet på tv i Irak, uppmärksammar jag en verklighet som särskilt många inte verkar ha funderat över: att vi har allt fler ”nysvenskar” som blivit och blir ”nyutlandssvenskar” i sina forna hemländer. Personer som flytt sina hemländer, fått uppehållstillstånd och/eller svenskt medborgarskap och sedan väljer att flytta tillbaka igen, tillfälligt eller permanent. De är också röstberättigade i svenska val…

Tiotals bussar med passagerare har beskjutits med skarpa skott i Malmö. Händelserna kallas ”pojkstreck”, inte ”mordförsök”, som vore en mer korrekt benämning. Polisen har inte lyckats gripa någon – och även om den lyckas med det, så är inställningen till gärningsmännen klar: ”Det är synd om dem som gör så här. De söker spänning. De känner utanförskap.” Pojkstreck”, med andra ord.

Passagerarna i de beskjutna bussarna är det inte så noga med. De trauman de fått av att ha varit hårsmåner från döden är inte så viktiga, det är mer synd om gärningsmännen. Det är så synd om dem och de har det så tufft att de har behövt avreagera sig sju gånger på fem dagar: sex gånger har bussar beskjutits och en gång en taxi.

Den inställning som politiker och myndigheter ofta uppvisar kring grov brottslighet är svårbegriplig. Den svenska modellen verkar vara att sticka huvudet i sanden – och bortförklara. Att kalla mordbrand (nedbränning av skolor), allmänfarlig ödeläggelse (stenkastning mot ambulanser och brandbilar) och mordförsök (busskjutningar) för ”pojkstreck” är ett hån mot vanliga, hederliga människor. Medborgarna har rätt att kräva att den av alla politiker – särskilt inför valet – så omhuldade ”välfärden” också innefattar kraftfulla åtgärder mot dem som begår brott. Inte att brotten viftas bort med ord som ”pojkstreck”, ”söker spänning” och ”utanförskap”.

Svenskarna tröttnar på att de som styr samhället – och nu återigen vill ha folkets förtroende att fortsätta att styra det – inte tar itu med den här typen av grov brottslighet på ett konkret sätt genom att se till att polisen skyddar allmänheten och jobbar effektivare med att hitta och lagföra personer som utgör en fara för alla som rör sig på offentliga platser.

Om det är så som lektorn i psykologi vid högskolan i Kristianstad, Ulf Holmberg, säger när det gäller beskjutningarna av bussar i Malmö, att ”gärningsmännen vill bli sedda” och att ”det finns en underliggande aggression, ångest och ilska” – vad tror då alla förståsigpåare blir resultatet när dessa unga män får fortsätta med sina upprepade mordförsök och andra farliga verksamheter – ”pojkstreck” – utan konsekvenser?

Även en icke-psykolog kan räkna ut att när de unga männen inte ens nu blir sedda, trots att de begår brott som i alla andra länder ses som mycket allvarliga, ja då fortsätter de tills de får den eftertraktade uppmärksamheten. Hur många döda vi får se som resultat av dessa ”pojkstreck”, det kan vi inte veta. Men den dagen då ”längtan efter att bli sedd” resulterar i dödsoffer, den dagen kommer psykologer, rättsexperter, integrationstalesmän, präster, imamer, krisgruppsmänniskor och andra att sitta i nyhetssoffor och vrida sina händer och diskutera hur man borde ha stoppat vansinnesdåden. Då har redan någon eller några förlorat nära och kära och deras liv har slagits i spillror. Och då har samhället tillåtit mord utan att göra verkliga ansträngningar att stoppa dem.

Medborgarna har rätt att kräva att de ska kunna använda allmänna kommunikationsmedel utan att riskera att bli dödade i en svensk stad som Malmö! Och att slippa höra en polisman säga i tv: ”En skjutning är väl okej, men så här många börjar bli alarmerande”.

Lästips:
Våldet i Malmö blir allt grövre – Aftonbladet 24 augusti 2010
Ytterligare en buss beskjuten i Malmö – Aftonbladet 24 augusti 2010

Följande meddelas av Kurdistans nyhetsbyrå den 27 augusti (något förkortad text):

Chefen för avdelningen för kurdiska regionen inom Federation of Iraqi Refugees (Förbundet för irakiska flyktingar) i Storbritannien sade den 27 augusti att ett stort antal kurdiska emigranter kommer att återsändas från europeiska länder de närmaste dagarna.

De europeiska staterna, speciellt Storbritannien, har beslutat att tvångsåtersända ett antal kurdiska asylsökande från asylförläggningar. Avvisningarna ska genomföras i samarbete med Iraks federala regering. De återsända landar först i Bagdad och fortsätter sedan till Kurdistan.

Protestbrev har sänts till Kurdistans regionala regering (KRG) från Federation of Iraqi Refugees för att den ska sätta press på Iraks regering mot en sådan policy. Hittills har över 5.000 asylsökande återsänts mot sin vilja. Nära 40.000 lever just nu i Europa. Chefen för avdelningen för kurdiska regionen inom Federation of Iraqi Refugees säger:

Tvångsavvisningar strider mot Geneve-konventionen. Det är bara kurder som skickas tillbaka.

Sedan 2005 har Storbritannien, Finland, Danmark, Sverige och Norge avvisat kurdiska asylsökande. Dessa stater har i samarbete med en irakiskdelegation skapat en ny policy för avvisning av kurdiska asylsökande: genom att understryka att de är kurder och bevisa att deras land r Irak.

Tara Hussein Tahsin, medlem i en människorättskommitté i Kurdistans parlament, säger om de kurdiska sylsökande som ska avvisas från Europa att:

Regionen Kurdistan är deras hem och hur de än kommer tillbaka så kan de slå sig ner i regionen. En del människor har sökt sig en fristad i dessa länder (i Europa) utan att de hade några som helst problem här hemma, och när de avvisas så ska de inte skylla på några andra än sig själva.

© Denna blogg. Översättning: Merit Wager.

En finlandssvensk man, som tidigare bott några år i Sverige men sedan ett par år är hemma i Finland igen, skriver:

Underligt nog är jag betydligt mer intresserad och engagerad i svensk politik än i finsk. Kanske för att jag är uppvuxen med Rapport som huvudsaklig nyhetskälla. Förmodligen också för att de ideologiska skiljelinjerna trots allt är tydligare i Sverige, och för att man måste vara väldigt ideologiskt driven här  Finland för att som svenskspråkig rösta på något annat än SFP (Svenska Folkpartiet) , som ju för en tynande tillvaro och som inte vågar göra något ideologiskt av rädsla för att tappa röster till höger eller vänster.

Sen finns det ju otroligt mycket smörja också i svensk politik. Och osunda tendenser, som strutsmentaliteten, medias vinkling, kitsligheten, kränktheten, listvalet, kvoteringarna. Att den där MP-muppen på allvar kan gå ut och pådyvla KD clownfobi därför att någon kristdemokrat rätteligen dömt ut deras knäppa idé. Butlers i tunnelbanan … Jag har gått och myst över förslaget i många dagar nu, det är fel på sååå många plan.

Jag gjorde SVT:s valkompass, i det hypotetiska fallet att vi skulle bott kvar i Sverige och att vi skulle haft rösträtt i riksdagsvalet. Om ej om i vägen vore, skulle min röst ha gått till Mary X Jensen

Min kommentar: Sverige och Finland är grannländer men så olika…

…medan åldringarna på Cyrillus äldreboende knappt får kosta något alls utan har utackorderats till lägstbjudande, ungefär som fattighjonen i forna dagar!

Vaxholms socialchef har på fem månader kostat skattebetalarna nära 80 000 kronor i rese- och hotellräkningar.

Detta står att läsa i nyhetstidningen Skärgården den 27 augusti! Det var denna kvinna, Susanne Erixon, som misskötte Veikko Virtanens ärende och som inte gick att nå på telefon vare sig för finska ministrar, personer från Finlands ambassad, media eller oss som kämpade för Veikkos rätt att få framleva sina sista dagar på ett finskspråkigt ålderdomshem, Suomikoti (Finlandshemmet.

Susanne Erixon har, förutom nära 80.000 kronor i rese- och hotellkostnader under fem månader, under samma tid kostat 55.000 kronor i månaden för 2-3 dagars arbete i veckan. Plus arbetsgivaravgifter, semesterersättning, förmodligen försäkringar och pension vilket torde närma sig 80.000, 85.000 kronor i faktiska kostnader för den korta tid Susanne Erixon enligt uppgift arbetat. Detta är direkt osmakligt, och extra osmakligt när man betänker att gamlingarna i denna rika kommun får kosta max 1.079 kronor per dygn!

Också i SVT berättas om den här skandalen, se inslaget här.

En f.d. migga skriver:

Jag kände igen det som en läsare skrev här på bloggen angående bidragsfusk med dubbla identiteter. Det har även rapporterats i Gefle Dagblad för ett år sedan.

Det gör ont att se vår gemensamma välfärd missbrukas på det här sättet!

Varför ambassaderna inte tar fingeravtryck av anhöriga till asylsökande är helt obegripligt. Vilket land i västvärlden tar inte fingeravtryck av utländska medborgare, oavsett omständigheterna kring varför man kommit hit? Det är ju skrattretande att man inte gör det i Sverige.

För mig som skattebetalare framstår svenska myndigheter som totalt inkompetenta. Många huvuden skulle rulla i andra länder om landets affärer sköttes så dåligt, men inte i Sverige. Här tiger man ihjäl problemen (och verkar på fullt allvar tro att de då försvinner). Folkvalda politiker anser sig ha rätt till fortsatt jobb oavsett hur mycket de klantar sig. Politiker tycks också ha ett eget LAS (Lagen om anställningsskydd), vilket är befängt.

Ansvariga på myndigheter skyller på andra myndigheter. Ingen tar ansvar! Problemen har tillåtits bli för stora. Alliansen har misslyckats totalt med att rätta till problemen på asylområdet! Det kan komma att kosta dem deras jobb i september.

Vad som nu håller på att hända – eller man kan ju faktiskt säga att det redan har hänt – är att en ekonomi/marknad byggs upp kring personer som olagligt befinner sig i Sverige. Precis som i USA erbjuds vissa tjänster/jobb billigt med hjälp av före detta asylsökande som vägrar återvända till sina hemländer. När den stora majoriteten av konsumenter anpassar sig till de billigare tjänsterna så uppstår ett dilemma. Ska de som finns olagligt i Sverige avvisas med risk att svenska medborgare måste anställas med högre löner, eller ska vi ignorera problemet och behålla billigare varor/tjänster? Detta är vad man brottas med i USA, och snart även i Sverige.

Min kommentar: Kommentarer överflödiga.